Fred Granberg: Varför inte utveckla Björnholm som en del av skärgården?
På fullmäktigemötet den 26.4 behandlades frågan om vad Esbo ska göra med Björnholm, en verklig långkörare. För en tid sedan föreslogs att området skulle göras till ett centrum för barn med lekpark och barnaktiviteter. Sedermera insåg man att den inte lämpar sig för det. Dels är halvön trafikmässigt rätt oåtkomlig och dels är den ju ett unikt område med musealt värdefulla byggnader som dessvärre håller på att förfalla, inte minst den Sinebrychoffska villan från 1887, ritad av självaste Karl August Wrede.
Nu förde vi en konstruktiv och relativt enig diskussion om att det skulle göras till ett friluftsområde med museum för esbobor, där man skulle respektera den säregna naturen. Man skulle restaurera det fina huset samt de andra ekonomibyggnaderna som också sades vara mer eller mindre fridlysta.
Man började debattera om hur det skulle skötas, vem som skulle vara herre i huset, och det blev lite snudd på ideologiskt ältande om att inte ha ’privata företag som förtjänar pengar’. Man hänvisade till den modell man infört i Esboägda Träskända gård. Talturer hölls nog också för att man ändå skulle locka med utskänkning, restaurang och/eller café.
Speciellt tog detta skruv när jag pragmatiskt föreslog att man skulle ha en gästbrygga också för båtburna besökare. Jag ifrågasatte jämförelsen med Träskända, och upplyste ledamöterna om att det på några sjömils avstånd verkligen finns ett liknande upplägg, nämligen Kalvholmen. Inte ens föreningen Pro Karhusaari hade tydligen insett att Björnholm snarare upplevs som en del av vår skärgård. Detta trots att föreningen har som slogan ”Karhusaari kuuluu kaikille”.
Ledamöterna var rörande eniga om att Björnholm kräver en plan och att det är bråttom. Planeringen fortsätter, högst antagligt så att man tar modell av Esbos friluftsholmar i skärgården så som Kalvholmen, och varför inte den Esboägda delen av Pentala, som dock inte nämndes, men där det finns ett museum.
Tags: Björnholmen, Fred Granberg, Skärgården Array