Ge metron en chans
Nicholas Kujala reflekterar kring metrostarten.
Västmetron har nu varit en central del av Esbos kollektivtrafik i en veckas tid. Under den första veckan med nya linjer har metron stött på flera problem, speciellt med säkerhetsavbrytare och signaltekniken. Matartrafiken har också orsakat gråa hår.
Västmetron är den största kollektivtrafikpolitiska förändringen i Esbo sedan stadsbanans förlängning till Alberga år 2001. I samband med metron förändrades bussrutterna på ett grundläggande sätt. Vi blev äntligen av med dubbla linjenummer på huvudstadsregionen, då de interna rutterna i Esbo fick nya ruttnummer (100-rutter, 200-rutter och 500-rutter). Detta förenklar det dagliga transportnätet för dem som rör sig över kommungränserna och gör HRT-området mera enhetligt. Bussarna blev närmast matartrafik till metron och järnvägsstationerna. Även busstrafik som sammanför metron med tågbanan behölls och förstärktes (500-bussarna).
Men varför är reaktionen till metron så negativ och stark?
På en mycket kort tid har människorna fått en enbart negativ bild av metron, mest på grund av svårigheterna i dess byggskede. Metron har för det mesta fungerat väl, och förutom några små problem, främst på gamla sidan, har trafiken löpt normalt sedan november 2017. Till skillnad från tidigare har metron varit till och med överfull under rusningstid. Detta är ett positivt problem i en stad. Esbo är de facto Finlands näst största stad, och att röra sig med ett populärt spåralternativ i rusningstid mot huvudstaden kan inte ske i ett halvtomt tåg. Strandbanans tåg har varit proppfulla redan länge under rusningstid, och man har inte krävt direkta busslinjer längs med Åboleden som alternativ.
Matartrafiken borde ses över av HRT omedelbart. Problemen med för få avgångar på rutterna till Westend/Gäddvik och avsaknaden av en god förbindelse mellan Esbo centrum och Hagalund är de största problemen. Dessa har också en negativ inverkan på bl.a. Kurängen och Grankulla. En direkt busslinje från Esboviken till Hagalund längs med Västerleden behövs också, senast när Hagalunds bussterminal blir färdig. Det lättar på trycket i Mattby, och ger bättre möjligheter att använda busshållplatserna på Västerleden, bland annat vid Mattliden.
Det är lätt att skylla helhetsproblemen på metron. Men metrons start har varit allt annat än enkel. Därför borde vi nu i lugn och ro åtgärda de egentliga problemen, och vi borde ge metron en andra chans. Vi ser om några månader, eller några år, ifall metrobygget var endast ett stort fiasko, eller årtiondets bästa trafikpolitiska beslut.
Nicholas Kujala är förbundsstyrelsemedlem i Svensk Ungdom och pendlar med matartrafik och metro mellan Stensvik och Gumtäkt
Etiketter: kollektivtrafik, metro, Nicholas Kujala, västmetron Array